Amanda

ursäktar mig för att jag är lite efter.

Ett ögonblick. Detta är aningen mer än ett ögonblick. Det är faktiskt två. Fast på samma dag. Precis efter varandra. Det var mina första Håkan och kent konserter (så himla bra att de var där tillsammans, mina två favoriter!!!). Sommaren -08. Vi var i Helsingborg, sofiero. Jag, mamma, lotta och lina. Först sprang Håkan ut på scenen till edelweiss. Åh det var så himla fint. Ville bara gråta nästan. Sen efter ett par timmar var det kents tur då Jocke och co kom ut på scenen. Det där bandet som jag tyckt så mycket om sedan jag var liten. Det där bandet som hade förändrat mig som människa. Det var helt magiskt. 

Detta är två sådana där ögonblick man inte riktigt kan beskriva med ord. Men jag är övertygad om att jag kommer minnas dessa i hela mitt liv.