Och dom säger bla, bla, bla, bla

En gång hade jag en vän. En allra bästa vän. En sån där vän man gör allt tillsammans med. Vi tog oss igenom mycket tillsammans. Vi trodde att vi kunde klara allt och det gjorde vi faktiskt med. Nästan i allafall. Vi kunde varandra utan och innan. Men sen kom det plötsligt en dag. Vi bara gled ifrån varandra. Allt det där som en gång hade funnits var helt borta. Det var som om vi inte kände varandra längre och så är det väl fortfarande.

Jag saknar inte hur du är.
Jag saknar hur du var.
Hur vi var.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0