Amanda

Dansar runt i morgondagens väldigt fluffiga tyllkjol samtidigt som sockerläpp spelas ur högtalarna. Livet är fint.

Måste nog säga Falkenberg. Kanske låter lite tråkigt med tanke på alla andra platser runt om i världen. Men jag har växt upp där och flytt lite från Ulricehamn dit varje sommar så länge jag kan minnas. Finns inget bättre än att sitta på sanddynorna eller klipporna vid stranden med ett gäng fina vänner på kvällarna. Vet inte varför, men känner mig alltid så himla lycklig där.

Om jag ska vara ärlig är jag inte rädd för så mycket. småkryp, ormar, höjder och liknande skrämmer mig inte speciellt. Att bli ensam eller något liknande är jag inte heller rädd för. Jag vet att jag klarar mig ändå och tror på att allt har en anledning, en mening. Jag menar inte att jag är stark i alla lägen och inte är rädd för någonting. Men kan faktiskt inte komma på något jag är sådär jätte rädd för eller någon speciell rädsla jag har.

så himla svårt! men min första konsert kanske?
Det var i köpenhamn. Jag var hemskt liten och på scenen stod aqua, ganska grymt om du frågar mig. Det var nog det bästa som hade hänt mig vid denna så unga ålder. Fint var det i alla fall och jag kommer ihåg att jag var tvungen att sitta på sörens axlar för att kunna se något över huvudtaget.

åh, tatueringen. så himlans fin!
drömmer lite om en sådan och likaså en på sidan av magen en måndagsnatt som denna.

ganska bra man den där Kristian Anttila

Förresten var min julafton väldigt, väldigt fin.


Åkte först till min faster för lite mat, kalle anka och julklappsutbyten. Efter kalle anka bar det iväg vidare till mormor och morfar där massor av paket (detta är mindre än hälften vill jag lova) och mina fina kusiner väntade.

Efter en stund kom tomten och delade ut lite paket.

fick massa fint och blev ungefär hur nöjd som helst!

Jag gråter ganska lätt måste jag erkänna. Men det är mest till filmer och musik.
Annars är jag ganska stark och gråter inte mycket, visar nästan aldrig att jag är ledsen. De flesta ser mig som väldigt glad.

Måste säga att den här var himla konstig. Bättre än vad?

Något som får mig att må bra i alla fall är bra musik och fina människor.

Tolkar detta som något som upprör mig och det finns så jävla mycket som gör mig upprörd och irriterad rent ut sagt.

Jag står väldigt mycket för att människor ska få ha sina egna åsikter och ska få se ut precis hur de vill. Jag hatar när människor säger "det är fel" eller "vad fan har du på dig?" t.ex. Varför kan man inte få tycka och tänka hur man vill? Hur skulle det se ut om alla människor tyckte likadant om allt och alla eller om alla människor såg likadana ut?

Något annat som upprör mig är mångas syn på bögar och homosexuella över huvudtaget. Jag accepterar att vi har olika uppfattningar om dessa. Men saker som "de är äckliga" och liknande tycker inte jag är okej. Dem är lika mycket människor som någon annan. Så det är så!

åh, alla dessa ögonblick och minnen. Så himla svårt ju. räcker det inte med ett?
Jag kommer i alla fall ihåg en dag förra sommaren, 09 i Falkenberg. Lisa och jag var på stranden hela dagen och på kvällen var vi ute. Det kanske inte var något ögonblick precis. Snarare ett minne. Men fint var det i alla fall och jag tror aldrig livet har känts så bra som då. Jag vet inte varför. Det var ju som en vanligt dag. Men jag var bara så himla glad och det fanns inga motgångar alls.

Lite jätte sent.
Idag har jag självklart haft på mig min bäckäng t-shirt och självklart vann Bäckäng över Teknis. För vitt och rött går aldrig ur en bäckängit!!
rätt grymt.

Måste säga att det är tur att det går att kolla tillbaka i bloggen. Har ju ingen koll annars.
Den senaste månaden har jag i alla fall firat massa människor för att de fyllt år, gått på andra fina partyn, ätit mycket clementiner, pluggat mycket, handlat lite julklappar, längtat mer och mer till julafton, bakat julgodis, lyssnat på världens finaste broder daniel ovanligt mycket, köpt en håkan biljett, köpt världens finaste tyllkjol och bara haft det allmänt fint!

Idag känner jag mig hemskt lycklig av någon anledning.

Igår var jag på party. Det var ganska jätte grymt. På tisdag är det bäckäng vs teknis. Även det kommer bli grymt. Sen så är det julafton på fredag. gött.
Ungefär vad som händer i mitt liv.



en gång var jag såhär brun.

Ångrar att jag umgick med de människor jag gjorde när jag var sisådär 9-12 år.

ÅH. Det var nog någon gång när jag var liten. Då var det så mycket roligare att fylla år. Kommer ihåg när jag fick mitt lilla dockskåp. På golvet i vardagsrummet stod det största paket jag någonsin hade sett och när jag öppnade lyste det nog om hela mig haha. Fint var det i alla fall.

Jag vet inte riktigt. Så svårt. Men det kan vara samma som "ett ögonblick". Hela den dagen var så fin! Allt var väldigt lyckligt.
Eller någon fin dag med mina vänner. Något från sommaren -08 i alla fall. Den sommaren var grym!

Det var en ganska misslyckad sådan men känslan efteråt var så himla fin. Går inte riktigt beskriva. Tror ändå att de flesta förstår.

(vad jag hade på mig kommer imorgon eller något. orkar inte med det nu hehe.)

Om jag ska vara ärlig har jag ingen såndär dröm som många har, som de verkligen vill uppfylla. Jag är ganska impulsiv och tar ofta saker som de kommer. Men jag har alltid älskat att resa. Jag vill uppleva olika kulturer och se hur folk har det i olika länder. Det är nog någon sorts dröm jag har. Sen så tycker jag ju så hemskt mycket om att skriva. Så tror jag vill jobba med det i framtiden. Skulle vara fint!

Veckan har varit som alla andra. Skola, äta, plugga, sova. Ungefär så. I helgen bakade jag lite julgodis och gjorde inte alls för mycket. Var en sväng på stan. Fikade lite. Ganska skönt faktiskt. Nu vill jag ha jullov och party.

Använder oftast min fin fina Håkan kasse, som förövrigt håller på att gå sönder och är lite sådär halvskitig. Där i finns i alla fall ett block, en scarf, tre nagellack, ett rosa hello kitty läppstift, ett rött läppstift, ett läppglans, sminkväska, almenacka, en penna, försvarets och mina hörlurar.

Känner att jag har noll koll ungefär. Nu har jag missat både Kristian Anttila och eldkvarn. Gör lite ont i hjärtat faktiskt.

Jag har en bror vid namn Axel. Han fyller tolv år på tisdag och kan vara den jobbigaste i hela världen. Fast okejdå han kan vara ganska bra han med. Även fast vi är väldigt olika och kan hata varandra vissa stunder gillar vi nog varandra ändå.

Idag glider jag runt i skjorta, jeans, skärp, siden rosett mitt på huvudet och världens finaste dr. martens på fötterna. Är lite sådär sne också som man kan va ibland ni vet.

När jag var liten satte mina föräldrar mig i kyrkans barntimmar och musiklekis som också var kyrkligt. Där jag tillbringade några timmar i veckan. Egentligen vet jag faktiskt inte varför de gjorde det. Min pappa är inte alls religös på något sätt. Han ogillar allt som har med kyrkan att göra. Min mamma är inte heller speciellt kristen. Jo lite kanske. Men det är inte precis så att hon går i kyrkan.

Sedan dess har jag alltid trott på att det finns någonting. Jag visste inte vad. Men det hjälpte mig då jag var lite mobbad. Dock vågade jag aldrig erkänna det. Då trodde jag att folk skulle tycka att jag var ännu konstigare än vad jag redan var. haha! För ingen av mina dåvarande kompisar trodde på något alls och om man inte tyckte som dem var man konstig. Det var inga riktiga vänner egentligen. Inte ens några kompisar. Detta har jag tyvärr insett i efterhand och skulle aldrig i hela mitt liv umgås med dessa människor igen.

Tillbaka till till det där med tron hehe. -09 konfirmerade jag mig. Detta var så hemskt kul (oftast, speciellt lägret hehe) och hjälpte mig en bit på vägen. Det fick mig att inse lite att det är gud jag tror på och nu vågar jag erkänna det. Jag är inte sådär jätte kristen precis. Jag går till kyrkan väldigt sällan och följer inte bibeln. Utan jag tror bara på gud. Fin pojk det där hehe.

ursäktar mig för att jag är lite efter.

Ett ögonblick. Detta är aningen mer än ett ögonblick. Det är faktiskt två. Fast på samma dag. Precis efter varandra. Det var mina första Håkan och kent konserter (så himla bra att de var där tillsammans, mina två favoriter!!!). Sommaren -08. Vi var i Helsingborg, sofiero. Jag, mamma, lotta och lina. Först sprang Håkan ut på scenen till edelweiss. Åh det var så himla fint. Ville bara gråta nästan. Sen efter ett par timmar var det kents tur då Jocke och co kom ut på scenen. Det där bandet som jag tyckt så mycket om sedan jag var liten. Det där bandet som hade förändrat mig som människa. Det var helt magiskt. 

Detta är två sådana där ögonblick man inte riktigt kan beskriva med ord. Men jag är övertygad om att jag kommer minnas dessa i hela mitt liv.

Om jag ska vara helt ärlig har jag varit lite smått rädd för just denna punkt. Tro det eller ej. Idag har mina vänner fjäskat för mig. Ganska kul. Något jag självklart har utnyttjat.

Men jag måste nog börja med Moa. Moa Linnéa Andrén. Denna flicka träffade jag faktiskt första gången på bb. Hon var tre månader och jag var precis nyfödd. Sedan dess har vi alltid varit mycket nära vänner. Dock har vi inte träffats så jätte ofta förrän nu. Hon bor i Borås och jag i Ulricehamn. Jag minns när vi var små. Vi sa alltid att vi skulle gå på samma gymnasium. Kanske till och med i samma klass. Ja, så blev det ju faktiskt också. Det roliga är att det inte var meningen. Vi valde inte samma linje bara för att uppfylla våra barndomsdrömmar. Utan för att vi båda tyckte att det lät intressant och så har det nog alltid varit. Vi har alltid varit lite lika. Men samtidigt så olika.
Vi har alltid haft hemskt kul ihop i alla fall. Alltid haft någon konstig humor som inte ens vi själva förstår oss på. Våra allra finaste minnen kommer nog från Falkenberg. Där vi har varit sen vi var små. Vi har legat på klipporna och skrattat så vi har gråtit, stått på sandynorna och sjungt, stått och klagat på hus, raggat på landslagskillar (okejdå det var nog mer de som raggade på oss) och mycket, mycket mer.


söta flickor

tuffa brudar och ack så bruna.

Sen är det ju självklart Lisa med. Våra mammor och vi fikade tydligen med varandra när vi var små bäbisar. Vi spelade även handboll ihop i flera år. Men vi fann varandra aldrig riktigt. Hur mycket våra pappor än ville det. Så blev det inte så. Egentligen vet jag inte varför. I sjuan kom vi i alla fall i samma klass och om jag inte minns fel så var jag nog ganska glad över det. Första terminen umgicks vi inte så mycket. Men sedan blev vi ett litet gäng med tjejer. Där båda jag och Lisa ingick. Efter ytterligare ett tag blev vi väldigt bra vänner och så har det forsatt. I nian kallade de oss B1 & B2. Lite kul tycker jag. Nu i ettan började vi på samma skola men i olika klasser. Hon började design och jag journalistik. Men sedan bytte Lisa till min klass eftersom hon inte trivdes i den andra och jag blev lite glad. Inte för att hon inte trivdes alltså. Ni fattar!

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst mer om dessa två flickor och flera andra fina vänner som står mig nära. Men nu måste jag plugga.
Ha det fint!

Min dag var som alla andra dagar ungefär. Åkte till skolan på ett antal håkan låtar, hade tre lektioner, var lite arg och åkte sedan hem. Hemma åt jag och gjorde läxor. Nu ska jag snart sova. Eller okejdå inte riktigt än. Men snart. Ungefär så ser alla mina dagar ut. Min klass är föresten väldigt fin.



förövrigt var jag så här tuff idag

åh, jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta ämne. Men antingen är det de finaste som finns eller så är det hemskt och jobbigt. Fast det fina överväger nog ändå.

Till frukost åt jag flingor och bär. Jag nästintill hatar frukost. Till lunch blev det korv och på kvällskvisten drog jag mig ner till kinaresturangen för lite kina mat.

hämtade håkan biljetterna innan och nu diggar jag lite winnerbäck med pappa. gött

Vart ska jag börja?
Mina fader är en såndär pappa som älskar att jävlas rent ut sagt. Många tycker att han är hemskt rolig. Det tycker inte jag i alla lägen. Min mamma är ganska pedant och vill att allt ska vara så perfekt som möjligt. Men de har ju bra sidor med såklart och jag tycker om dem en himla massa!


turkiet 08. Jag ser tjock och konstig ut eller något. fint.

Åh det var fint. Pojken hette Sebastian och även han var fin. Det var ganska längesedan. Jag var inne på mitt 13e år tror jag. På sommaren. Vi har väldigt lite kontakt idag. Vilket är hemskt tråkigt.
Då som 13 åring tyckte jag i allafall att han var bland det finaste jag hade sett.

Första december och nu ska jag presentera mig:

Hej! jag heter Amanda Ryman Westman. Jag bor i den lilla staden Ulricehamn med min mamma, pappa och bror. Men går i skola i Borås på Bäckängsgymnasiet i ettan, samhäll - journalistik & författarskap. Som förövrigt är en mycket bra linje och en grymt bra skola. Det säger nog sig självt att jag gillar att skriva väldigt mycket. Jag har skrivit sedan jag var liten. Eller ja, sedan jag lärde mig att skriva.

På fritiden äter jag kladdkakor typ. Jag hatar att träna men älskar allt som går att äta. Det är ganska konstigt att jag inte blir tjock faktiskt. Men jag umgås även med mina vänner och de senaste månaderna har mitt liv bestått av plugg och kommer nog göra ytterligare två och ett halvt år.

På vintern åker jag skidor och på sommaren spenderar jag min tid i falkenberg med vänner och söta pojkar.

Jag har nästan alltid musik i öronen. I mina hörlurar spelas det mest Håkan Hellström, Kent, Broder Daniel, Jakob Hellman, Timo Räisänen, Florence Valentin, Markus krunegård, Kristian Anttila, Nationalteatern och mycket mer fint.